Forslundare, och jäkligt stolt!
Idag drog jag skorna på lilla Pjotor för att se om han kanske trivs så. Julmyra har ju så fantastiska underlag som gör det möjligt att göra så, även på vintern, så det känns bra :) Han visade inga tecken på ömhet under ridturen idag så jag tror på det här!
Iallafall, när jag stod där och drog skorna drogs tankarna tillbaka till förra sommaren när jag stod och filade på skolans hästar mest hela tiden och kände en enorm tacksamhet till Forslunda! Utan mina erfarenheter därifrån skulle jag aldrig stått där och dragit skorna på min ponny! Jag har tidigare skrivit ett inlägg om människor som jag ser upp till (läs här) och det var givet att mina två travlärare skulle uppmärksammas där! Forslunda har format mig till en starkare människa. Det har lärt mig att inget kommer gratis och man behöver faktiskt inte gå och gräva ner sig för den sakens skull. Det finns folk som tror på en och bryr sig. Forslunda har lärt mig mycket..
Jag möter ofta gamla elever som skäms över att de gått på en sån "B-skola" som forslunda, men vet ni vad, jag är en forslundare och det är jag jäkligt stolt över!
Inlägget blev kanske inte riktigt lika djupt som jag tänkt mig, hjärnan är seg såhär på kvällen. Det lät betydligt bättre i mitt huvud när jag stod ute hos Pjotor haha :) Men jag hoppas ni förstod vad jag ville få fram iaf..
//Moa
Kommentarer
Angelica säger:
Åhå, tycker mig se vackraste Stargate i sista filmen! ♥
Vet dock inte om jag borde känna glädje eller sorg, men som vanligt är han världens finaste.
Annika säger:
Fin blogg :)
Trackback
